År 1741 övertog landshövdingarna Anders Koskull och Georg Bogislaus Stael von Holstein privilegierna från Lars Johan Silfversparre till att anlägga ett glasbruk i Dåvedshult i Ekeberga socken och Kosta började att byggas. Att namnet blev just Kosta är efter sammanslagningen av de båda ägarnas efternamn. De första glasblåsarna kom från Tyskland och det skulle dröja mer än 50 år innan svenskarna fick en chans att lära sig yrket.
Ungefär 10 mil från Kosta glasbruk låg en gård i Lenhovda socken som hette Möcklehult storgård och där föddes några år innan herrarna i Kosta började sitt projekt troligtvis en liten gosse som hette Gustaf, som med tiden skulle bli min mormors farmors farmors far.
Att hitta var Gustaf kom till världen har varit en långdragen historia. Det tidigaste spåret jag hade av honom mycket länge var när han gifte sig med min anmoder Lisa 1764 i Ekeberga. Där stod att han var dräng i Tvärskog när han gifte sig och detta må ni tro att jag har vänt och vridit många varv på.
I Tvärskog fanns inga namn, patronymikon eller så som stämde överens med Gustafs (Johansson), i senare husförhörslängder och dödbok är uppgivet att Gustaf var född 1740, 1741 och jag lusläste Ekebergas födelse och dopbok med ett mycket stort årsintervall till att börja med och detta skulle med tiden ökas på ytterligare i min jakt.
Jag lusläste bouppteckningar och luskade i dopvittnen för alla Gustafs barn men utan resultat.
Jag letade igenom socknarna som låg runt om Ekeberga men inte ett spår. Många gånger under åren som gick tänkte jag uppgivet att han kommer förbli med okänd bakgrund för alltid.
Ju bättre jag blev på att läsa gammal handstil desto mer äldre och äldre dokument tog jag mig igenom och jag började vid ett tillfälle gå igenom Kronobergs mantalslängder från 1700 talet av en helt annan anledning, men då hittade jag även min Gustaf som lärling och senare bruksarbetare på Kosta under åren 1760-1764, här kunde jag också förstå att några av faddrarna till Gustafs barn som jag undrat över eventuellt släktskap, de kom nämligen från lite olika håll innan de gifte sig i Ekeberga, men jag hittade även dessa här och kunde förstå att de förmodligen blivit goda vänner under sin tid på bruket.
Även om den här uppgiften inte gav mig Gustafs ursprung var jag ändå glad över den. Tiden gick och jag kom lite då och då tillbaka till Gustaf, funderade, provade och gav upp.
Under januari i år bestämde jag för att börja gå igenom bouppteckningar i Ekeberga och foga ihop dem med mina personer och gårdar i ett litet register, jag funderade inte så mycket på Gustaf i det här sammanhanget utan han och hans hustrus bouppteckningar hade jag ju gått igenom många gånger redan.
Men så var det en bouppteckning, efter Gabriel Nilsson i Tvärskog som dött 1790 och där fanns min Gustaf!
Han blev förmyndare till Gabriels omyndiga barn och det var så formulerat att man förstod att Gustaf och Gabriel, de var släkt med varann, men hur?
Jag spårade Gabriel till Lenhovda socken och började först luska i hans fars familj men det gav ingenting, så blev det hans mor Elin Gabrielsdotters tur, och där blev det jackpot.
En av Elins systrar var Karin Gabrielsdotter, samma Karin Gabrielsdotter som dog som änka på Gustafs gård Ideskruf av bröstsjuka 1778.
Den här änkan hade jag funderat över då hon inte passade in någonstans, Ideskruf var Gustafs hustrus släktgård sedan många år tillbaka och Karin Gabrielsdotter hörde inte dit egentligen.
Karin hon hade varit gift med en soldat, Johan Jonsson också han från Lenhovda.
Karin och Johan gifte sig 1736 men i Lenhovda saknas födelse och dopböcker för 1736-1739, så den där sista pusselbiten kommer jag aldrig få, men jag nöjer mig med det jag funnit och räknar det som tillräckligt bevis för Gustafs ursprung.
Gabriel och Gustaf var alltså kusiner och det är en vetskap jag ska ta med mig till andra släktgåtor och bouppteckningar.
I Ekeberga har min släkt funnits under många hundratals år och många av dem har på olika sätt varit förknippade med Kosta glasbruk, därför har jag tyckt att det varit extra roligt att läsa Ida Andersens fantastiska böcker i glasbruksserien (I oxögat, Skörgossen, Gesällen) som handlar om trakten på Gustafs tid och människor kring Kosta glasbruk från olika samhällsklasser, dem är verkligen väldigt välskrivna och målande och det märks att hon gjort sin research väl. Jag känner igen både gårdar och människor från min släktforskning och det bidrar ju till att tycka mycket om dem såklart, även om en del är uppdiktat finns mycket som hör till den riktiga historien och sådana böcker brukar alltid bli mina favoriter.
Fotografier:
1. Möcklehult (1940), 2. Georg Bogislaus Staël von Holstein (1685-1763),
3 .Anders Koskull (1677-1746), 4-6. Glasbrukstriologin, 7. Kosta glasbruk (1890-talet)
