Maria Amalia Lundmark föddes den 14 april 1870 på herrgården Nor i Roslags-Bro, Stockholm som oäkta dotter till pigan Maria Christina Lundmark.
Om Mias tidiga år kan sägas att hon i stort sett växte upp hos morföräldrarna i Skellefteå och att modern gifte sig, skaffade 8 barn tillsammans med sin make, Gustaf Romulus, med vilken hon utvandrade till USA där hon avled 1895.
Mia försörjde sig först som sömmerska, hon sparade ihop pengar och 1890 tog hon sig till Stockholm där hon utbildade sig till fotograf.
När hon återvände från huvudstaden tog hon tjänst som fotografibiträde hos Fredrika Bergström i Piteå där hon blev kvar en tid för att skaffa sig erfarenhet och spara undan kapital innan hon begav sig till Haparanda där hon 1895 blev stadens första fotograf och under lång tid den mest ledande.
I Haparanda träffade hon musikläraren och den blivande organisten, Bror Ulrik Green, min mans farfars mors kusin, förälskade sig och i oktober 1898 gifte sig paret med varann.
Mellan åren 1901-1913 fick Mia och Bror 4 barn, Valborg f 1901 som precis som fadern blev lärare, Estrid f 1903 som blev bankkassörska, Mai f 1908 som blev postbiträde och Lennart f 1913 som blev filmfotograf och regissör, bland hans verk finns tex Stockholmssöndag (1952) och Det var på Capri (1954).
Alla döttrarna gifte sig och alla fick endast ett barn, en varsin dotter.
Sonen Lennart fick en son och en dotter, Walter och Marika, Marika Green blev skådespelerska och har bland annat medverkat i Ficktjuven (1959) och Emmanuelle (1974).
Lennarts sondotter, Eva Green, även hon skådespelerska, mest känd för sina roller i Kingdom of Heaven (2005) och Casino Royale (2006).
Mia kämpade hårt för att förena familjelivet med sin karriär, arbetsdagarna började hon tidigt i sitt mörkrum och ateljé för att få vara ifred.
Trots att hon anställde flera fotografibiträden och elever, samtliga kvinnor, fick ingen röra retuscheringen förutom hon själv.
År 1900 skaffade Mia den första cykeln i Haparanda, ett nödvändig medel för henne att kunna ta sig ut och fotografera utanför sin studio, något hon skulle göra i väldigt stor utsträckning under tiden för första världskriget, där hon har dokumenterat en enormt stor fotoskatt på allt från flyktingar, krigsinvalider och militärer till politiker, smugglare och höga diplomater, dessa bilder kunde hon sedan sälja till många av de rikstäckande tidningarna.
Tyvärr finns numera bara en begränsad del bevarad efter att ha passerat tre privata ägare hos Haparanda kommun.
Eftersom Mia tog mycket foton även hemma hos sina kunder finns interiören i många köpmanhem, poster och banker bevarade och även mer industriella bilder, tex på sågverken i Seskarö och Karihari.
Hon har även stått för fotograferandet i släkten, något jag som släktforskare uppskattar extra mycket eftersom den finns foton på många av personerna jag forskat om tack vare henne, även på barn som dog i ung ålder, något som är ovanligt.
Mia var politiskt aktiv och mycket engagerad i sitt samhälle, hon var medlem i föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) i Haparanda där hon valdes in i styrelsen 1913. Hon valdes även in i stadsfullmäktige åren 1919-1920 och 1923-1926.
Hennes största hjärtefråga var att skapa ett drägligare liv för de gamla och fattiga som levde ut sin ålderdom under hemska förhållanden på stadens fattighus.
I januari 1949 blev Mia änka och bara ett halvt år senare avled hon själv, 79 år gammal och ligger efter egen begäran begravd på Haparanda kyrkogård i närheten av Invalidmonumentet som hon varit initiativtagare till och som år 1919 uppförts till minne över de 219 skadade soldaterna som avled under transporterna hem.
1988 invigdes Mia Greens park i Haparanda, en hyllning i form av en staty gjord av konstnären Lars Stålnacke finns där över henne med orden ”Fotograf, Pionjär, Humanist.”
Om du vill läsa mer om Mia och hennes liv kan du göra det här: www.skbl.se/sv/artikel/MariaMiaAmaliaGreen
Fotografier: 1. Mias bröllopsfoto, 2. Mia med sin cykel, 3. Nor herrgård, 4. Mias make Bror Green, 5. Bror tillsammans med döttrarna Valborg och Estrid, 6. Mias dödsannons, 7. Mias minnesstaty
