År 1741 övertog landshövdingarna Anders Koskull och Georg Bogislaus Stael von Holstein privilegierna från Lars Johan Silfversparre till att anlägga ett glasbruk i Dåvedshult i Ekeberga socken och Kosta började att byggas. Att namnet blev just Kosta är efter sammanslagningen av de båda ägarnas efternamn. De första glasblåsarna kom från Tyskland och det skulle dröja mer än 50 år innan svenskarna fick en chans att lära sig yrket.
Ungefär 10 mil från Kosta glasbruk låg en gård i Lenhovda socken som hette Möcklehult storgård och där föddes några år innan herrarna i Kosta började sitt projekt troligtvis en liten gosse som hette Gustaf, som med tiden skulle bli min mormors farmors farmors far.
Att hitta var Gustaf kom till världen har varit en långdragen historia. Det tidigaste spåret jag hade av honom mycket länge var när han gifte sig med min anmoder Lisa 1764 i Ekeberga. Där stod att han var dräng i Tvärskog när han gifte sig och detta må ni tro att jag har vänt och vridit många varv på.
I Tvärskog fanns inga namn, patronymikon eller så som stämde överens med Gustafs (Johansson), i senare husförhörslängder och dödbok är uppgivet att Gustaf var född 1740, 1741 och jag lusläste Ekebergas födelse och dopbok med ett mycket stort årsintervall till att börja med och detta skulle med tiden ökas på ytterligare i min jakt.
Jag lusläste bouppteckningar och luskade i dopvittnen för alla Gustafs barn men utan resultat.
Jag letade igenom socknarna som låg runt om Ekeberga men inte ett spår. Många gånger under åren som gick tänkte jag uppgivet att han kommer förbli med okänd bakgrund för alltid.
Ju bättre jag blev på att läsa gammal handstil desto mer äldre och äldre dokument tog jag mig igenom och jag började vid ett tillfälle gå igenom Kronobergs mantalslängder från 1700 talet av en helt annan anledning, men då hittade jag även min Gustaf som lärling och senare bruksarbetare på Kosta under åren 1760-1764, här kunde jag också förstå att några av faddrarna till Gustafs barn som jag undrat över eventuellt släktskap, de kom nämligen från lite olika håll innan de gifte sig i Ekeberga, men jag hittade även dessa här och kunde förstå att de förmodligen blivit goda vänner under sin tid på bruket.
Även om den här uppgiften inte gav mig Gustafs ursprung var jag ändå glad över den. Tiden gick och jag kom lite då och då tillbaka till Gustaf, funderade, provade och gav upp.
Under januari i år bestämde jag för att börja gå igenom bouppteckningar i Ekeberga och foga ihop dem med mina personer och gårdar i ett litet register, jag funderade inte så mycket på Gustaf i det här sammanhanget utan han och hans hustrus bouppteckningar hade jag ju gått igenom många gånger redan.
Men så var det en bouppteckning, efter Gabriel Nilsson i Tvärskog som dött 1790 och där fanns min Gustaf!
Han blev förmyndare till Gabriels omyndiga barn och det var så formulerat att man förstod att Gustaf och Gabriel, de var släkt med varann, men hur?
Jag spårade Gabriel till Lenhovda socken och började först luska i hans fars familj men det gav ingenting, så blev det hans mor Elin Gabrielsdotters tur, och där blev det jackpot.
En av Elins systrar var Karin Gabrielsdotter, samma Karin Gabrielsdotter som dog som änka på Gustafs gård Ideskruf av bröstsjuka 1778.
Den här änkan hade jag funderat över då hon inte passade in någonstans, Ideskruf var Gustafs hustrus släktgård sedan många år tillbaka och Karin Gabrielsdotter hörde inte dit egentligen.
Karin hon hade varit gift med en soldat, Johan Jonsson också han från Lenhovda.
Karin och Johan gifte sig 1736 men i Lenhovda saknas födelse och dopböcker för 1736-1739, så den där sista pusselbiten kommer jag aldrig få, men jag nöjer mig med det jag funnit och räknar det som tillräckligt bevis för Gustafs ursprung.
Gabriel och Gustaf var alltså kusiner och det är en vetskap jag ska ta med mig till andra släktgåtor och bouppteckningar.
I Ekeberga har min släkt funnits under många hundratals år och många av dem har på olika sätt varit förknippade med Kosta glasbruk, därför har jag tyckt att det varit extra roligt att läsa Ida Andersens fantastiska böcker i glasbruksserien (I oxögat, Skörgossen, Gesällen) som handlar om trakten på Gustafs tid och människor kring Kosta glasbruk från olika samhällsklasser, dem är verkligen väldigt välskrivna och målande och det märks att hon gjort sin research väl. Jag känner igen både gårdar och människor från min släktforskning och det bidrar ju till att tycka mycket om dem såklart, även om en del är uppdiktat finns mycket som hör till den riktiga historien och sådana böcker brukar alltid bli mina favoriter.
När jag skriver publika texter så skriver jag inte ut alla källhänvisningar, det betyder inte att dem inte finns, jag är numera mycket noggrann med att föra in varje källhänvisning i mitt släktforskningsprogram men har valt att inte skriva ut dem, då det isåfall skulle uppta åtminstone lika mycket text som ursprungstexten.
För mig är det skillnad på om det är en förutsägbar källa, tex om jag skriver att Kalle Karlsson föddes 1/1 1900 i Kalletofta, om det ”bara” är att öppna födelseboken för nämnd tid på nämnd plats för att återfinna Kalle Karlssons födelse, ja då är det en förutsägbar källa och jag väljer att inte skriva ut den.
Skulle däremot någon som också forskar om Kalle Karlsson be mig om källhänvisningar delar jag gärna med mig av dessa.
Men ibland hittas uppgifterna på platser där man kanske inte i första hand förväntar sig, tex ett dödsdatum som bara återfinns i en bouppteckning, ett släktband som bara uppges i en bouppteckning eller i källor där det inte är självklart att titta, en annan församling tex, då tycker jag man ska och väljer jag själv att skriva ut detta för att göra det tydligt var uppgiften kommer ifrån.
Jag tycker också att ju äldre och mer svårtolkat material desto större anledning att skriva ut källhänvisningen.
Om jag själv stöter på information i andras släktträd eller liknande på nätet och det saknas källhänvisningar brukar jag själv först kolla om det finns i de förutsägbara källorna, om det finns kontaktuppgifter till den som har lämnat uppgiften, så att man kan fråga efter källhänvisningar.
Om båda saknas betyder ju inte det nödvändigtvis att det som står är osanning men det är en uppgift jag väljer att hantera som osäker om den inte går att styrka.
När jag lyckades lösa min anfader Gustafs ursprung nyligen så löste sig också dagarna efteråt den av hans söner som för mig varit svår att följa tidigare, denne sons dottersons son visade sig vara en torpedverksmästare som hette Ernst Harden (1861-1941).
Det här var första gången jag stötte på den yrkestiteln och det gjorde mig nyfiken.
1875 var första gången svenska flottan köpte in torpeder men det skulle dröja ända till 1910 innan den inhemska produktionen av torpeder kom igång på varvet i Karlskrona, här låg den kvar tills 1940 då den istället flyttades till Motala.
Ett litet stycke historia, men en av många saker som gör släktforskning fantastiskt, det går inte att undvika att bli allmänbildad!
Harden bör ha tjänat väldigt bra som torpedverksmästare då han på 1920 talet flyttade familjen till Stockholm och byggde ett hus på Banvägen i villaområdet Brevik på Lidingö där han kom att leva ut sina dagar.
I Hardens bouppteckning framkommer mycket, dels att han och hustrun varit sängliggandes under de senaste åren i olika sjukdomar och att sonen, agronomen Eric Harden, varit tvungen att säga upp sig från jobbet för att ta hand om föräldrarna då det inte gått att anställa (underförstått eller behålla) en person i tjänst för att göra detta istället.
Redan här tänker ju jag att den här Harden troligtvis var en svår person att ha att göra med, men det slutar inte där.
Harden har även upprättat ett testamente där han skriver att det är dottern Anna som ska ärva 3/4 och sonen Eric bara 1/4.
Detta trots att det är sonen som stannat kvar hemma och vårdat sina föräldrar.
Nu avlider Harden före sin hustru och fru Maria Harden upphäver sin makes testamente och skriver i sitt testamente istället att det är sonen Eric som ska ärva allt som kompensation för sin uppoffring då dottern Anna redan har det så väl ställt ekonomiskt!
Jag tycker synd om Eric och Anna om föräldrarna favoriserade sina barn på det här viset under sin livstid med, men hur fantastiskt är det inte att få all den här informationen som släktforskare…
Jag får även veta i bouppteckningarna att dottern Anna är gift Holenstein och bosatt i Schweiz, och jag har hittat att Anna gifte sig den 25 oktober 1925 i Oscar församling, Stockholm med Emil Thomas Holenstein, men där upphör spåren i svenska källor som jag hittat hittills iallafall. Jag har googlat efter både herr och fru Holenstein men det enda jag hittade i en text där jag dessvärre inte behärskar språket men kunde utläsa delar av informationen, uppges Anna vara mor till den Holenstein som jag är ganska säker på att hon i verkligheten var gift med.
I brodern Erics dödsannons från 1975 uppges han ha varit morbror till en Sven och en Britta men vid uppföljande i bouppteckningar visar det sig vara så att han var ingift morbror till dessa, alltså de var inte hans systers barn utan hans hustrus syskonbarn.
Så nu måste jag ta reda på hur släktforskar man i Schweiz?
Om någon vet eller har dykt på familjen Harden/Holenstein i sin egen forskning, hör gärna av er, antingen här eller på Instagram. -> skogskulla_genealogyresearcher
Källor: Kyrkoböcker (födelse, vigsel, dödböcker samt husförhörslängder), Makarna Hardens bouppteckningar, webbsidor: https://www.vhfk.se (Varvshistoriska föreningen i Karlskrona), www.digitaltmuseum.se (Marinmuseum/Torpedens historia i Sverige), www.lidingo.se (Om kvartet Breviks historiska bebyggelse), www.genealogiskaforeningen.se (Tidningsklipp ur SvD 1936-1990 och DN 1967-1990).
Fotografier: 1. Torpedverkstaden på varvet i Karlskrona 2. Den äldre torpedverkstaden, 3. Test av torped, 4-5. Hardens villa på Banvägen 3, 6. Bild från Eric Hardens dödsannons (1975).
Majoriteten av min morfars farsida härstammar från öarna i den blekingska skärgården och bär på en lång tradition av att vara fiskare, båtbyggare och sjömän.
Det tidigaste anparet jag känner till i den här delen av mitt släktträd är mina morfars farfars morfars farfars farfars fars föräldrar, fiskaren Matts och hans hustru Metta som levde på Joggesö under mitten av 1600-talet och framåt.
Den 23 februari 1675 kan man läsa i Bräkne härads dombok att:
”Befallningsman Blasius König kärar Mats på Joggesö angående hans otillbörliga förhållande. Metta Mats på Joggesö vittnar att hon har klagat för prästen herr Mats i Hällaryd och för befallningsman Blasius König att hennes man har varit slem och hatfull emot henne, mannen har idkat hugg och slag. Metta anhåller om skillnad i äktenskapet. Mats son Gunnar berättar att Mats inte har varit hemma sedan torsdagen efter 12:e dag jul. Ingen vet var han är. Mats sa att han skulle dra bort och böta garn. Metta anmanas att säga sanningen. Domaren kräver att herr Mats och befallningsman Blasius König skall ange klagomålen. Befallningsman Blasius König vill höra Mats söner. Sönerna Gunnar Matsson och Tore Matsson vittnar att de aldrig har hört Mats tala smädliga ord mot Gud eller världslig överhet. Bengta Matsdotter vittnar lika som sina bröder.”
Matts och Mettas son Gunnar och hans hustru Beata fick i sin tur åtminstone 3 söner varav en av dessa var min morfars farfars morfars farfars farfar Lars Gunnarsson (1657-1704), Lars fick tillsammans med sin första hustru, min anmoder Sissa Nilsdotter (1662-1692) åtminstone två söner vars ättlingar skulle bli dem som befolkade Joggesö framöver, Matts och Ola.
Ola Larsson (1686-1736) gifte sig 1705 med min anmoder Inga Månsdotter (1685-1762) och makarna fick tillsammans åtminstone 12 barn men bara 4 av dessa levde till vuxen ålder och av dem var det bara min anfader Matts som blev äldre än 35 år.
Min morfars farfars morfars farfar, fiskarbonden Matts Olsson (1719-1782) eller Masse som han också kallades är även min morfars farfars farfars mormors far, då jag härstammar från ett barn av varje kull som han fick i sina två giften.
Min morfars farfars morfars far Nils Mattsson som var son i Masses andra gifte med Inga Torstensdotter (1728-1767) vars son, min morfars farfars morfar, Nils Nilsson (1808-1845) fick en dotter, min morfars farfars mor, Carolina Nilsdotter (1837-1913) som gifte sig med sin tremännings son, min morfars farfars far, Ola Mattisson (1829-1914) vars far Mattis Olsson (1800-1857) Carolinas tremänning och min morfars farfars farfar, var son till Inga Börjesdotter (1769-1843) och sonson till min morfars farfars farfars mormor, Sissa Mattsdotter (1738-1781) som var dotter till Masse i hans första gifte med Inga Persdotter (1714-1755).
Joggesö ligger i Karlshamns skärgård ungefär 4 km från Matvik, ön är uppmätt till 850 meter lång och 450 meter bred och är känd för sin långa båtbyggartradition som förutom fisket var vad folk som levde här försörjde sig på i huvudsak men som nämndes var Masse fiskebonde, han försörjde sig alltså inte bara på fisket utan även ett mindre jordbruk på sånt som gick att odla ute på öarna, vad jag vet mest råg och rovor och det var vanligt att fiskarbönderna höll sig med grisar för fläskets skull.
Masse gifte sig första gången 1737, 18 år gammal, med den 5 år äldre Inga Persdotter. Under äktenskapets följande 18 år fick makarna åtminstone 8 barn tillsammans, varav 6 levde till vuxen ålder, men åldern var inte särskilt hög för döttrarna som blev mellan 32-44 år, sönerna blev även med vår tids mått, gamla.
Inga avled 40 år gammal av håll och stygn, vad vi numera kallar lunginflammation.
Masse gifte om sig 1756 med Inga Torstensdotter och makarna fick 5 söner tillsammans, varav 4 levde till vuxen ålder.
Inga blev bara 38 år innan hon avled vid förlossningen av sitt femte barn i juni 1767.
Masse blev 62 år gammal innan han avled av håll och stygn i februari 1782.
Masses son Nils var fiskare på Joggesö, han gifte sig 1785 med min anmoder Karna Persdotter (1766-1832) och fick 8 barn tillsammans med henne, han avled endast 49 år gammal av lungsot.
Den yngste sonen Nils, min morfars farfars morfar, gifte sig 1837 med en fiskaränka från Karlshamn, min anmoder Susanna Holmström, och flyttade till Sternö. Och med det flyttade min linje till fastlandet kan man säga, även om Sternö åtminstone måste kallas för ett mellanting mellan ö och fastland.
Makarna fick 2 döttrar och 1 son tillsammans. Nils försörjde sig som fiskare på Sternö men blev bara 36 år innan han drunknade under en fisketur.
Susannas barnbarns barn från sitt första äktenskap, syssling med min morfars far, John Svensson (1895-1977) och hans hustru Tubina var bland de sista bofasta ute i Karlshamns skärgård och det skrevs några artiklar på 1970-talet om makarna som tillslut blev tvungna att lämna sitt liv på Ekö efter närmare 70 år som boende där. (Se fotografier).
Masses dotter Sissa fick en oäkta dotter 1766 som hon döpte till Inga efter sin mor, men dottern avled bara 8 dagar gammal. Hon gifte sig 3 år senare med lotsdrängen i Matvik, min anfader, Börje Torstensson (1750-1781), hon var 30 år och han 19 år och fick tillsammans med honom en dotter, som även hon döptes till Inga. Lotsen var en ledsagare som skulle hjälpa fartygen i hamn och förbi svåra passager och lotsdräng var en person som tjänstgjorde som biträde åt lotsen eller benämning på den person som skötte ett skattehemmans lotsningsskyldighet. Lotsdrängen hade tillgång till en stuga med nödvändiga uthus, mulbete för en ko och fiske till husbehov. Han hade även rätt att skaffa ved från hemmanets skog.
Inga förlorade båda sina föräldrar när hon var 12 år gammal.
Hon gifte sig 1797 med min anfader, båtsmannen Ola Jonasson Friskopp (1773-1815) och fick tillsammans med honom 7 barn, varav 4 levde till vuxen ålder.
Ola blev bara 42 år innan han avled av hetsig feber och lämnade Inga ensam med de omyndiga barnen, min anfader Mattis 15 år, Karna 12 år, Marta 6 år, Jonas 3 år och Sissa 1 år gammal.
Bouppteckningen efter Ola visar att i stort sett allt av det lilla bohag familjen har går på auktion för att täcka familjens skulder, men Inga kämpar ändå på för sig och för barnen, hon gifter aldrig om sig utan lever som änka i nästan 30 år innan hon avlider av ålderdomssvaghet hos sin dotter Karna i Siggarp, Hällaryd, 74 år gammal.
Min morfars farfars farfar, Mattis blev fiskare och båtbyggare i Trensum, Hällaryd.
Han gifte sig 1825 med min anmoder Brita Petersdotter (1802-1863) och fick 7 barn tillsammans med henne. 2 av döttrarna gifte sig med en fiskare och en båtsman, 1 dotter utvandrade till Danmark och försvann, en son blev garvarlärling men avled bara 22 år gammal av lungsot, en son blev sjöman men dog även han i förtid av lungsoten, 34 år gammal, ännu en son som blev sjöman klev av båten i Amerika och försvann sen och så min morfars farfars far, sjömannen Ola Mattisson.
Fisket och båtbyggande räckte nog inte till för Mattis att försörja familjen på, strax före jul 1851 blev Mattis arresterad för smuggling tillsammans med en kompanjon och tillbringade några år på fästning, han levde inte länge när han väl blev fri igen utan avled av kolera 57 år gammal.
Ola och Carolina bosatte sig på Sternö och Ola var sjöman hela livet och borta långa perioder, men 11 barn fick dem tillsammans, 5 av dessa överlevde inte småbarnsåren, den äldste sonen Gustaf blev bara 18 år gammal innan han avled genom drunkning vid fiske i Östersjön, sonen August blev bara 17 år gammal innan han drunknade under en orkan på Nordsjön, dottern Sofia blev 44 år innan hon avled av lungsot och dottern Emilia blev bara 22 år innan hon gick samma öde till mötes. Bara sönerna Bernt och min morfars farfar Martin överlevde föräldrarna och levde till sin ålderdom.
Både Ola och Carolina avled av lunginflammation med drygt ett års mellanrum, 75 och 84 år gamla.
Martin blev fiskare och båtbyggare som sin farfar Mattis. Han gifte sig 1893 med min anmoder smeddottern Amanda Gustafsdotter (1870-1897), mindre än en månad efter bröllopet föddes min morfars far Gustaf och 2 år senare sonen Hjalmar.
Äktenskapet varade inte länge, 1897 bara 27 år gammal avled Amanda av lungsot.
Efter fyra år som änkling gifte Martin om sig och fick 5 barn till med sin nya hustru.
Sönerna från det första äktenskapet, Gustaf och Hjalmar, blev båda sjökaptener men Hjalmar flyttade till Kalifornien när han var ganska ung och blev kvar där.
Han avled 1954, 59 år gammal i San Pedro, Los Angeles.
Martin avled i Karlshamn den 7 oktober 1952, 88 år gammal, av lunginflammation.
Gustaf stannade i Sverige och 1925 föddes min morfar Ingemar, som trolovningsbarn till styrmannen Gustaf Olsson och barnsköterskan Karin.
Gustaf var till sjöss långa perioder men 1933 vigdes dem med varann i Oskarshamn och ett år senare föddes deras dotter Inger.
Äktenskapet blev kort, i slutet av 1935 inleddes bodelningen av makarna som inte var en vacker historia, båda ville ha vårdnaden om sonen Ingemar, men rätten dömde tillslut till Karins fördel, vårdnaden om dottern var aldrig på tapeten utan det verkar istället varit självklart att hon skulle förbli hos modern.
Trots stridigheterna och de hårda orden togs ingen officiell skilsmässa ut men makarna levde resten av livet åtskilda.
Gustaf fortsatte sitt liv till sjöss och avled i Stockholms hamn på ångfartyget Frideborg som han var befälhavare på, 60 år gammal i september 1954.
Min morfar Ingemar blev som sin far sjökapten och arbetade till största del inom handelsflottan där han fraktade varor längs med Panamakanalen under 1950 och 1960 talet.
Källor:
Kyrkoböcker (födelse och dopböcker, vigsel, död och begravningsböcker, husförhörslängder.)
Mantalslängder
Domböcker
Bouppteckningar
Äldre dagstidningar (svenska och amerikanska.)
Båtmansrullor
Fångrullor
Webbsidor:
www.https://researchportal.hkr.se (Ett examensarbete, ”Fiskarebönder och landskapet i Karlshamns skärgård förr och nu. (2005)
Ekö och dess historia under 200 år – Claes Westrup (2018)
Fotografier: 1. Min morfars far, Gustaf, 2. Min morfars farbror Hjalmars gravsten med hans hyllning till havet, 3. Min morfars farbror Hjalmar, 4. karta över Blekinge skärgård, 5. Karta över Joggesö, 6-8. tidningsurklipp, 9. Joggesö i nutid, 10. Båtbyggeri på Joggesö 1940-tal.
Min mormors farmors far Gustaf föddes den 11 september 1812 på gården Ideskruf södergård i Ekeberga socken, Kronoberg som tillsammans med sin tvillingbror Lars, de första barnen till hemmansägaren Nils Larsson och hans hustru Catharina Gustafsdotter.
Gustaf växte upp med sin tvillingbror och två yngre systrar och en yngre bror samt två äldre systrar och en äldre bror från moderns första äktenskap.
Gustaf och Lars döptes den 13 september och dopvittnen var deras faster Ingeborg Larsdotter och hennes make Jonas Carlsson från Carlsmåla, deras mosters man Anders Persson från Ideskruf norrgård, deras faster Christina Larsdotter och hennes make Jonas Persson från Skärgöl, Jonas Magnusson och pigorna Sara och Catharina Nilsdöttrar från Skärgöl, alla från Ekeberga socken.
I husförhörslängderna kan man läsa att Gustaf och hans syskon vaccinerades mot smittkoppor när de var små, tillskillnad från föräldrarna där det istället står att de haft kopporna naturligt.
Smittkoppor var en extremt smittsam sjukdom med stor dödlighet som gav vattniga utslag som kallades koppor, i Sverige började man vaccinera redan 1801 men först 1816 blev det obligatoriskt med vaccinering av barn.
Under Gustafs uppväxt har prästen även noterat att han är ”menväxt” och ”vanför” men någon mer information än så får man inte.
Gustaf stannade kvar i föräldrahemmet tills han blev 21 år, då arbetade han en tid som dräng hos sin äldre halvsyster Sara Lisa och hennes man i Lenhovda socken.
Man kan anta att bror och syster kom väl överens, hon döper en av sina söner efter brodern och hjälper honom kanske även att finna sig en hustru, Gustaf gifter sig i maj 1840 med en dotter från en av granngårdarna i Lenhovda, min mormors farmors mor Anna Magnidotter som precis hunnit fylla 18 år.
Gustaf och Anna tog över hans föräldrars gård och föräldrarna blev kvar på undantag, det var ingen liten gård i storlek och drift, om man följer husförhörslängderna från 1840 t om 1859 när Gustaf säljer gården så är det 3-5 pigor och 3-5 drängar i tjänst på gården under hela den perioden.
Tillsammans fick makarna sju barn, Nils, Frans, Inga, Emilia (min mormors farmor) Jenny, Karl och Elisa.
Nils provade lyckan i Amerika men kom hem igen efter 20 år och gifte sig 49 år gammal med en bonddotter från Algutsboda socken, men äktenskapet blev kort och hustrun avled när hon födde makarnas första barn som också avled efter en vecka. Efter det förblev Nils ogift, han tillbringade ålderdomen omskött av sina brorsbarn och vid sin död donerade han en summa pengar till Algutsboda kommun som skulle gå till omvårdnaden av fattiga barn och han begärde som ett av flera önskemål för sin begravning att de gamla och fattiga i socknen skulle bjudas på generöst kalas som en del av hans begravningskaffe.
Frans gifte sig med en flicka från samma socken som sin äldre bror och blev hemmansägare på gården Transjö, han fick en son och en dotter tillsammans med sin hustru.
Inga gifte sig med hammarsmeden Efraim Löfgren och utvandrade till Watonwan, Minnesota där makarna bosatte sig och fick 5 döttrar tillsammans.
Emilia (min mormors farmor) blir den som tillsammans med sin man Sven tar över efter föräldrarna, Emilia och Sven fick 5 barn tillsammans och bosatte sig med tiden i Alvesta.
Jenny gifte sig med hemmansägaren på gården Källeskruv och makarna fick två döttrar och en son tillsammans.
Karl gifte sig med dottern på granngården och bosatte sig på gården Hulterstad, makarna fick en son och en dotter tillsammans.
Elisa gifte sig med sin svägerskas bror, sonen på granngården, och bosatte sig i Hovmantorp, makarna fick två döttrar tillsammans.
När det är dags för storskifte i Ideskruf 1850 är Gustaf omskriven som den som underlättar det hela då han kliver lite åt sidan och är den som är eftergiven för grannsämjan och det underlättar det hela, kanske är han bara sådan som person eller så går han redan i tankar på att sälja gården som han gör tillslut 1859 trots att den då funnits i familjen i över 200 år, men Ideskruf södergård säljs och Ryd norrgård köps.
Numera finns ingen av gårdarna i Ideskruf kvar utan marken är sedan 1970-talet militärt övningsområde.
När dottern Emilia gifter sig 1883 får svärsonen ta över och Gustaf lever tillsammans med sin hustru på undantag till den 30 mars 1900 då Gustaf avlider 87 år gammal.
Dödsorsaken uppges som ålderdomssvaghet men i dödsannonsen går att läsa att Gustaf insomnade efter ett långvarigt lidande så någon sjukdom var det nog ändå med i bilden.
Den 8 april 1900 begravdes Gustaf på Ekeberga kyrkogård men någon gravsten finns inte längre bevarad efter honom och hustrun som följde honom i graven efter 9 år som änka.
Källor:
*Kyrkoböcker (födelse och dopböcker, vigselböcker, död och begravningsböcker, husförhörslängder)
Min mormors morfar August föddes den 11 september 1861 på torpet Carlstorp under herrgården Örsholm i Ör socken, Kronoberg som det första barnet till torparen Johan Månsson och hans hustru Johanna Andersdotter.
Han döptes den 15 september till Anders August och hans dopvittnen var hans moster Christina Andersdotter och hennes make, Johan Petersson från torpet Nydalen, hans morbror, drängen Johan Andersson från Örsgärde och hans faster, pigan Anna Stina Månsdotter från Carlstorp, alla hemmahörande i Ör socken.
August växte upp med fyra yngre bröder och fyra yngre systrar.
August konfirmerades 1876, då 15 år gammal med betyget B, vid det laget hade familjen flyttat från Carlstorp till backstugan Gonaskog också den i Ör socken.
Den 9 april 1881, några månader innan August skulle fylla 20 år antogs han som soldat vid Norrvidinge kompani, Kronobergs regemente, i och med det så fick han också till bostad soldattorpet nummer 118, Trälleborg som låg på Härlöv östergårds ägor i Härlöv socken, Kronoberg och han fick soldatnamnet Tour istället för Johansson.
När August mönstrade var han 5,85 fot lång vilket i moderna mått blir ungefär 178 cm.
Året efter, 1882, utvandrade hans föräldrar till Scandia, Minnesota och de av hans syskon som inte fortfarande bodde hemma eller redan hade utvandrat skulle följa efter under åren som följde, det var bara August som stannade kvar i Sverige.
August hade träffat en flicka som han blev förälskad i och förmodligen var det både det och hans begynnande karriär inom det militära som fick honom att välja att stanna kvar, hon hette Emma och var två år yngre än August, dem hade tagit ut lysning hos prästen för att gifta sig, den tredje lysningen tog dem ut den 31 januari 1886, precis före Emma skulle föda barnet hon väntade, 1 februari 1886 föds deras dotter Anna men Emma återhämtade sig aldrig efter förlossningen och efter drygt en månad avled hon, bara 22 år gammal.
Dottern Anna togs omhand till en början av Emmas familj men när hon var ungefär 5 år gammal så flyttade hon till farföräldrarna i Minnesota istället.
August liv gick vidare och den 13 november 1886 gifte han sig med min mormors mormor, Matilda Svensdotter som väntade makarnas första barn, i mars 1887 föddes deras son Carl.
Efter sonens födelse bevistade August korpralskolan på Karlsborgs fästning där man gjorde ett försök under 1870 och 1880 talet med att hålla en central korpralskola, före och efter detta hölls korpralsutbildningen istället i dem egna förbandens regi.
Innan August bevistade korpralsutbildningen hade han genomgått och fått godkänt på rekrytsutbildningen, denna bestod av 50 dagars utbildning som innehöll militära övningar som tex målskjutning, bajonettövning och att bo under fältliknande förhållanden i tält samt gjort den förberedande korpralutbildningen som bestod av 42 dagars utbildning där man försäkrade sig att att han hade nödvändiga kunskaper i läsning, räkning och skrivning, han undervisades även i militära föreskrifter och förordningar och utbildningen avslutades med han tog sin examen inför regementets major som utfärdade det examensbevis som behövdes för att gå själva korpralskolan.
Korpralskolan var mer än dubbelt så lång som den förberedande och innehöll både teoretiska och praktiska delar i utbildningen, halva tiden ägnades åt läsning, skrivning och matematik, det var viktigt att korpralen behärskade detta då han i sin tjänst både skulle läsa och skriva rapporter, den andra halvan ägnades åt militära övningar som tex målskjutning, gymnastik, fält och bevakningstjänst.
Innan en rekryt slutligen blev färdig för tjänst skulle han också erlägga en ed där han lovade trohet och lydnad mot kungen och svensk lag, mellan 1887-1966 kallades denna ed för ”krigsmans erinran” och gick som följer ”Krigsman skall frukta gud och vara konungen huld och trogen. Han skall med nit och trohet uppfylla alla de plikter honom i tjänsten åläggas, samvetsgrant och efter bästa förmåga verkställa mottagna befallningar och föreskrifter samt vid alla tillfällen iaktta ett värdigt och rättskaffens uppförande. Hans oavlåtliga strävan skall vara att väl förbereda sig till krigets värv. Vid ofred skall han mot rikets fiender sig städse manligen och väl förhålla samt med liv och blod konungen och fädernesland försvara.”
August och Tilda fick under de följande 18 åren nio barn tillsammans, Carl, Wilhelmina, Algot, Emma, Henrik, Sigrid, Hanna (min mormors mor) Otto och Hugo.
Alla barnen levde till vuxen ålder.
Carl utvandrade till farföräldrarna i Minnesota när han var 13 år gammal där han med tiden gifte sig, bosatte sig i Pine City, fick 3 söner och försörjde sig som farmare och smörmakare.
Wilhelmina bosatte sig i Skåne där hon försörjde sig som hushållerska, hon gifte sig aldrig men fick 1 dotter och 3 söner tillsammans med sin arbetsgivare.
Algot bosatte sig i Västra Torsås där han gifte sig men förblev barnlös och försörjde sig som lantbrukare.
Emma arbetade på Växjö dövstumskola innan hon gifte sig men blev bara 32 år gammal innan hon avled i sviterna efter förlossningen av sitt femte barn.
Henrik flyttade till Växjö, blev byggnadsarbetare och gifte sig med föreståndarinnan på Växjö kvinnofängelse men fick inga barn.
Sigrid stannade kvar hemma hos föräldrarna och gifte sig inte förens efter båda föräldrarna gått bort, då 54 år gammal.
Hanna (min mormors mor) blev gift med sonen i det hushåll där hon tjänade piga i Alvesta och fick 6 barn tillsammans med honom.
Otto flyttade även han till Växjö och blev byggnadsarbetare, gifte sig med en baderska vid Växjö varmbadhus och fick 1 son och 1 dotter tillsammans med henne.
Hugo flyttade till Skåne där han gifte sig och fick 2 söner och försörjde sig som skräddare, med tiden drev han eget.
August första dotter Anna gifte sig med en amerikansk läkare men fick aldrig några barn, hon blev äldst av alla syskonen, 98 år.
Efter 25 års tjänstgöring vid regementet fick August avsked 1906 med betyget att han tjänat utmärkt väl, han var då 45 år gammal och hans gratial (pension) bestämdes till 36 kronor om året då han fortfarande bedömdes vara frisk och stark nog att delvis försörja sig själv.
Året efter friköpte August soldattorpet med hjälp av ett egnahemslån på 1500 kronor samt egna besparingar på 500 kronor, lånet fick han från Kronobergs hushållningssällskap, 1904 inrättade staten en lånefond för egnahemslån där målgruppen var skötsamma arbetare med låga löner som inte själva kunde finansiera ett husbygge eller som i August fall, köpa loss ett befintligt. Vid hustruns död 1935 framgick i bouppteckningen att August och Tilda lyckats betala tillbaka halva lånet vid det laget.
Han försörjde sig i fortsättningen på sitt jordbruk, till torpet hörde 3,5 hektar åker och ungefär lika mycket skogsmark, August ägde en häst, några kor, grisar och hönor och han arbetade deltid som byns slaktare. August var medlem i Kronobergs lantmannaförening och han blev också utsedd till sexman, ett förtroendeuppdrag även om många av sexmännens uppgifter avskaffats i kommunreformen 1862 så innebar det att vara biträde åt kommunalnämnden och kyrkorådet och bistå dem med att tex dela ut skuldsedlar och att inkalla personer till dessa myndigheter när så behövdes.
I folkräkningen från år 1930 uppgavs August årsinkomst till 800 kronor.
August och Tildas äktenskap och liv tillsammans varade i 49 år innan August blev änkling den 12 april 1935 då Tilda avled 71 år gammal till följd av en hjärtsjukdom.
Alla barnen hade flyttat hemifrån utom dottern Sigrid som stannat kvar hemma och tagit hand om föräldrarna, och efter Tildas död fortsatte far och dotter att leva på torpet tillsammans i 13 år till, i takt med att August blev äldre och inte orkade så mycket mer så anställdes en dräng som hette Arvid, Sigrid och Arvid gifte sig med varann på äldre dagar efter August gått bort och fortsatte att leva på torpet tillsammans.
August blev 87 år innan han avled den 24 oktober 1948. Han begravdes en vecka senare tillsammans med sin Tilda på Härlöv kyrkogård där makarna fortfarande vilar tillsammans.
Hur har jag gått tillväga: När jag började att släktforska om August hade jag flera problem, det första var att enligt födelse och dopboken är han född den 11 september 1861 men i senare källor, militära handlingar, husförhörslängder etc så står det 4 september, ett datum som även finns på hans gravsten, innan jag upptäckte detta var det svårt att hitta honom överallt. Eftersom datumet även står på August gravsten måste man anta att han antingen förlikade sig med det felaktiga datumet, att han inte egentligen hade koll på vilken dag han föddes eller att prästen skrev fel i födelse och dopboken eller att hans föräldrar inte uppgav rätt dag till prästen.
Dem andra problemen jag hade att reda ut var de muntliga traditionerna i min släkt som jag hade hört om August och hans familj och i flera fall (ganska många) fick jag slå hål på dessa och rätta till fakta när jag gick igenom källorna i min jakt på att hitta så mycket som möjligt med information om August och hans liv.
För att nämna några exempel så rörde det dels August relation med Emma, att jag upptäckte att dem aldrig hade varit gift med varann, dels rörde det August två äldsta barn, när och hur de utvandrade och var de tog vägen stämde inte alls när jag med hjälp av tex August och Tildas bouppteckningar spårade upp var de tagit vägen, det rörde dels några andra av August och Tildas barn bland annat min egen mormors mor.
Så även fast jag hade en historia om August redan när jag började släktforska så visade den sig på flera sätt felaktig och många uppgifter saknades.
Vilka källor har jag använt: Kyrkoböcker (födelse, konfirmation, vigsel, dödböcker samt husförhörslängder) folkräkningar (både svenska och amerikanska) bouppteckningar, militära generalmönsterrullor och andra militära handlingar, äldre dagstidningar (både svenska och amerikanska), litteratur : ”Sveriges bebyggelse – statistisk topografisk uppslagsbok – Kronoberg: II” (1966), ”Svensk bebyggelse – Kronobergs län” (1952) och ”Kronobergs regemente under 1900-talet (1996), webbsidor: www.emiweb.se (Skandinaviens största migrationsdatabas), www.hhogman.se (Militärhistoria), och databaser: Sveriges dödbok 1830-2020, Begravda i Sverige 2, samt information från Härlövs hembygdsförening.
Fotografier: 1. August och Tilda längst fram till höger framför sitt torp Trälleborg (1920 tal), 2. Flygfoto över Trälleborg (1966), 3. Trälleborg (1945), 4. Sigrid och Arvids bröllopsfoto (1949), 5. Dödsannons efter dottern Emma (1923) 6. Sonen Carl, 7. Krigsmannaerinran, 8. August och Tildas gravsten (foto 2022).
”History remembers only the celebrated, genealogy remembers them all” – Laurence Overmire
Om du som jag älskar släktforskning så har du verkligen hittat rätt när du klickade dig in här.
Här kommer du att hitta allt från väl valda delar från min egen forskning till allehanda råd och tips gällande släktforskning rent allmänt och väldigt många boktips.
